Jag har tidigare testat en rom från det nedlagda destilleriet Caroni här på bloggen, nämligen Svenska Eldvattens första rom-buteljering. På länken *här* kan du läsa om den samt även en kort historia om destilleriet Caroni.
Idag testar jag två olika buteljeringar från oberoende buteljerare där den ena har en väldigt mycket högre alkoholhalt än den andra. Det ska bli mycket intressant att se hur det påverkar uttrycket i smak- och doftpaletten.

I det första glaset har jag en 12 år gammal rom. Det är Berry Bros. & Rudd som buteljerat den på alkoholhalt om 46 %.

Doft:
En kryddig touch inleder nästan lite lik ett rågdestillat. Toner av arraksbollar, citrus, vanilj och punschpraliner känns tydligt. Det finns en bränd ton som jag närmast kan likna med bränt socker, trä, koda och en mycket svag känsla av rök.    


Smak:
Peppriga arraksbollar med en mycket tydlig träton. Vidare in känner jag vanilj, kanel, nejlika tillsammans med lite tyngre fruktighet. Russin, torkade aprikoser och björnbär hittar jag och i bakgrunden finns hela tiden smaken från en glödrykande träbit.


Finish:
Avslutet blir sötpepprigt med vanilj, kaffe och kanel som ligger kvar väldigt länge i munnen.

I det andra glaset har en 15 år gammal rom. Det är A.D. Rattray som har buteljerat bourbon barrel #202 i 157 flaskor med en alkoholhalt på 64,3 %.

Doft:
Här finns det kryddiga arrakstoner, vanilj och aska. Svaga hintar av kakao dyker upp men doften av punschpraliner tillsammans med russin, apelsin, nejlika, kanel och rök är mer överhängande.   


Smak:
Eldiga chilifrukter, arraksträ och en lite tydligare kakaoton med vaniljstänk inleder. Det dyker sedan upp mer söta drag i form av russin, björnbär och kanderad sockervadd men även kanel och brinnande braseld.


Finish:
Murket trä och mörk mandel med en riktigt värmande känsla avslutar och lämnar kvar spår av vanilj, choklad och koda.


Sammanfattning:
Berry Bros. & Rudds buteljering tycker jag var en mycket prisvärd rom när det såldes på Systembolaget. Nu är den slut men är fortfarande lika prisvärd. Den har en något sötare och mer sansad ton än sin motståndare idag och känns i sin helhet mycket bra balanserad och fantastiskt god. A.D. Rattrays buteljering tycker jag dock är bättre. Det har en lite mörkare ton i både smak och doft där bland annat krydda, trä och känslan av rök är mer framträdande. Den är skarpare och ger en riktigt grym upplevelse. Det tycker personligen är bättre och det kanske beror på att den är väldigt whiskylik. Caroni är definitivt en favorit och faktumet att destilleriet är stängt och ingen mer rom kommer produceras förhöjer givetvis känslan.

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram