Fiji är relativt ungt om man ser till den geologiska historian. Ön har mycket rik jord till följd av vulkanerna på ön och detta gör i sin tur att man kan odla sockerrör helt ekologiskt. På plantagen odlas och beskärs fortfarande sockerrören för hand som ger en rikare sockerrörsjuice med färre tanniner. Fiji Suger Mill använder traditionella tekniker och producerar en fyllig melass med högre sockerbas än normalt. Lägger man sedan till det rena och mineralrika bergsvattnet ger det en bra start på produktionen av rom.

I en ganska sömnig sockerrörsodlande stad i Australien runt 1980 började Liam, 20 år, sin första dag på landets äldsta romdestilleri. När han sedan hälsades välkommen av destillatören, i hopp om att komma igång med provsmakningen, fick han en tjock bok i handen. Destillatören sa ”Den handlar om hur du gör rom, du borde läsa den för nu drar jag härifrån”. 20-årigen såg destillatören gå ut genom dörren för att aldrig se honom igen. Liam visste ingenting om hur man tillverkade rom bara hur man drack det. Det var en gammal tulltjänsteman som jobbade på destilleriet som tog Liam under sina vingar och lärde honom allt han behövde veta om den ädla konsten att destillera rom, hur man läser hydrometer, alkoholhalter, tunnor, beräkningar och hur man blandar. Liam fick lära sig att om man följer de fyra nyckelorden så ska man alltid klara sig, lärdom, prova på, stanna och vårda. ” Lär dig  allt du kan om vad du gör. När du har lärt dig det, prova på själv. Om du startar något, stanna alltid till slutet. Och vårda ditt konstverk. Bryr sig om vad du gör – om du bryr dig   tillräckligt kan du få otroliga resultat” .

Liam brydde sig verkligen om vad han gjorde och blev prisbelönad för sin rom flera gånger i bl.a. Royal Brisbane Show. Han var den yngsta romdestillatören på de första och äldsta destilleriet i Australien.
Samtidigt som Liam hade fullt upp med att lära sig konsten att destillera rom i Australien startade Fiji Suger Corporation Fijis första destilleri. Romen döptes till Bounty efter myteriet ombord på brittiska Royal Navys fartyg HMS Bounty som ägde rum i Fiji 1789.

I 33 år gjordes ljus och mörk rom under namnet Bounty. 2003 flyttade Liam tillbaka till Fiji och köpte ”Crusoe Retreat” med en bar välfylld med rom från Bounty. Där gjorde han drinkar fortfarande ovetandes om att detta var startskottet i hans framtid på destilleriet som tillverkar Bounty och att hans framtidsvision skulle gå i uppfyllelse. Han började där som försäljningschef för att sedan sluta med att blanda ihop guldmedaljvinnande rom som uppskattas över hela världen. Liams rom vann priser i bl.a. London och San Fransisco år efter år. Liams vision började ta form och Fiji Rum Co. startades med hjälp av de gamla ägarna av destilleriet, Paradise Beverages, och de nya ägarna, Coca Cola Amatil.   

Romen jag har i glaset idag är destillerad i mars 2001 på Fiji. Den har sedan lagrats 11 år på fat till maj 2012 då den buteljerades av oberoende buteljeraren Blackadder i 220 flaskor med en alkoholhalt på 63,9 %.

Doft:
En torr doft av arrak och tuggummit jenka blandas med hintar av muscovadosocker och kokos. Friska och fruktiga toner av aprikos, klementin och apelsin dyker upp. Hela tiden finns där en godis doft som jag närmast kan härleda till geléhallon. Lite kryddigare toner finns i bakgrunden i form av kardemumma, saffran, kanel och även en lätt ton av maskros.


Smak:
Tjockt rostat råsocker blandas med toner av läder och gummi inledningsvis. Jag känner en söt fruktig smak av annans inlagd i punsch som blandas bra en träig känsla och peppriga toner. Lätta kryddiga inslag växer fram i form av nejlika och saffran. Arrakstoner kommer fram mer och mer efter tid i glaset och lite vatten.


Finish:
Känslan av rostad ek växer fram tillsammans med kanel, mörkt muscovadosocker och lakrits.  


Sammanfattning:
Samtidigt som jag känner en någon artificiell konstig känsla kan jag inte hjälpa att tycka att det doftar fantastiskt gott. Det är en härlig blandning av många olika smaker som man vanligtvis inte hittar samtidigt i samma glas. Men det blir ändå bra! Det finns en komplexitet där man kan utforska lager på lager. Luften, värmen och några droppar vatten förändrar romen och den börjar växa och blomma ut mer och mer. Även om romen har den naturliga sötman så tar den inte över utan finns där och förgyller tillvaron. Jag upplever detta som en relativt robust rom med tydliga söt och fruktiga inslag. Den kräver sin tid och omsorg och är verkligen en rom som man ska dricka när man har gott om tid och är på humör att analysera på djupet.

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram