Ikväll gör jag ett återbesök på Taiwan där King Cars Kavalan Distillery ligger beläget i staden Yuanshan. Jag har tidigare provat en utgåva från Solist- serien och då var det sherry cask- utgåvan. Du kan läsa mer om den och lite om destilleriet på länken *här*.

Idag är det inte så mycket att orda om så jag tänker gå direkt på analysen! Först ut idag blir:

Kavalan Solist Bourbon

Whiskyn är lagrad på first fill bourbonfat i ungefär tre år. Denna single cask utgåva är buteljerad på fatstyrka 57,8 %.

Doft:
Toner av mandel, vanilj och kokos tar starten och lämnar över till maskros, mint och kummincitrus som får mig att tänka på brödbak. Somriga smörblommor med bränt socker och paranötter dyker upp efter en stund. Doften är fräsch och öppen med en likhet till bourbon.


Smak:
En rivstart med eldigt sträv vanilj som övergår i brödkummin, viol, citrus och blommor. Då är det maskros, tussilago och vaniljblomma som dyker upp i huvudet först. Det finns viss maltighet och pärondrag i bakgrunden.


Finish:
Mjuk chilivanilj med smörkola och fläder som klingar av i sött vaniljträ.


Kavalan Solist Vinho Barrique

Whiskyn är lagrad i fyra år på amerikanska fat av vitek som tidigare innehållit portvin. Innan faten fylls hyvlas tunnan på insidan för att sedan kolas över eld. Denna är också en single cask utgåva som är buteljerad på fatstyrka 59,2 %.

Doft:
Torkade frukter och polkarussin med vinösa nagellacksdrag är det första jag känner. Sedan kommer hintar av nejlika och vanilj. Doften får mig att tänka på rödvinsglögg.


Smak:
Honungschoklad med extra kakao och dadlar med het kolaska. Vidare in dyker sträva trähintar upp. Upplever att det är en relativt stängd och dov smak som inte direkt bjuder upp till dans.


Finish:
Eldig vinsötma med toner av kakao och mörkt trä.


Kavalan Solist Fino Sherry Cask

Whiskyn är lagrad i spanska Fino sherryfat. Fino är inte lika söt som traditionell sherry. Det är en lite torrare, ljusare och fräschare variant av sherry. Även här har vi en single cask utgåva buteljerad på fatstyrka 57 %.

Doft: Här doftade det gött minsann. Inledande söt kolafudge med russin och kanderad mandel. Mintlakritstoner och tydliga fräscha sherrydrag med krydda som nejlika. Lite gräsiga hintar med citrus, päron och tobak visar sig och ganska tydligt.

Smak:
Tobakskänslan infinner sig och utsöndrar körsbärsdrag och sherry med nagellackstoner. Tydliga hintar av dadlar och plommon är lätta att bestämma sen kommer mandellakrits, mintchoklad och strävt trä med maskroshintar.


Finish:
Avslutet är mjukt med dov sherrysötma, karamell och mycket läder.

Sammanfattning: Jag känner att det finns en tydlig spritighet över whiskyn som inte riktigt har integrerats in i smaken. Jag kan tänka mig att dess ringa ålder och samtidigt höga alkoholhalt gör den lite spretigare än vad den har potential till att vara. Hade de låtit spriten lagras längre finns ju kanske risken att den blivit ”över-ekig” eftersom lagringen går såpass fort med deras otroliga luftfuktighet och värme. Frågan är hur gammal den kan bli? Och hur whiskyn hade utvecklats om den lagrats under mer ”skotska” förhållanden. Det hade varit intressant att se. Jag känner ändå att vatten är en nödvändighet för att whiskyn ska lugna sig lite, öppna upp sig och faktiskt avyttra mer. Vattnet tillför lager på lager av fantastiska uttryck i både doft och smak. Komplexiteten och djupet finns det inget tvivel på.

För att välja en vinnare i denna uppställning så får jag nog följa hjärtat idag. Jag brukar i bourbonfat vs sherryfat oftast luta åt bourbonhållet. Här känner jag att Solist Bourbon faktiskt tilltalar mig mer med dess fräscha och ljusa toner. Den bjuder på sommar och värme samtidigt som det är lite riv i kanterna. Jag kände att det var den som från början var mer öppen och inbjudande medan de senare vin-/sherrylagrade var mer stängda och blyga.

Trevlig Helg!

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram