”Made in America” by Tusse, del 29.

 

Tro det eller ej, men jag har faktiskt lyckats få tag i en flaska A. H. Hirsch Reserve 16 Years Old Straight Bourbon. Just den legendariska whiskey som gäckat mig vid flera tillfällen i tidigare inlägg om *Michter’s US*1 Small Batch Bourbon* och *Hirsch Special Reserve American Whiskey*

Adolph Hirsch, som varit VD på Schenley Company, köpte som tidigare nämnt loss ca 120 fat med whiskey från 1974.  När Michter’s bommade igen för gott 1989 bad man att Adolph skulle ta hand som sina fat, annars riskerade de att gå förlorade i virrvarret när destilleriet stängde. Beslutet togs att sälja faten till Gordon Hue som började buteljera den första utgåvan under namnet A.H Hirsch 1989. Den hade då lagrats 15 år och såldes mestadels i Japan. Först året efter buteljerades den 16-åriga bourbon som kom att bli legendarisk. Nu hälldes även innehållet i de flesta faten över till tankar av rostfritt stål för att stoppa mognadsprocessen, medan en del sprit sparades på ekfat lite längre för att ges ut som en 18-, 19- och 20-årig variant 1992, 1993 och 1994-95.

2003 såldes märket till Preiss Imports tillsammans med den återstående mängden sprit i de rostfria tankarna. Denna buteljerades återigen i en 16-årig version och det är den jag har lyckats få tag på.

Jag kan inte hålla mig från att ha skyhöga förväntningar och det ska bli riktigt kul att se om den lever upp till sitt rykte!

A.H. Hirsch Reserve
Straight Bourbon Whiskey
Pot Stilled Sour Mash
Michter’s Distillery, Pennsylvania, USA
Ålder: 16 år, destillerad våren 1974
Alkoholhalt: 45,8 %


Doft: Tydlig aprikos med hintar av äppelblommor vävs snyggt ihop med framträdande sött fudge-trä som inledning. Bakom kommer inslag av ”rågkryddighet” med fänkål, kanel, gråbo, och lätt apelsinlime. Det finns även jordiga vibbar med på ett hörn även ekollon och multnande löv gör sig påminda. Något som jag även relaterar till hela tiden är Toscakaka!

Smak:
Det första jag känner ganska mycket ek som ger ett lite mörkt och dovt intryck. Jag känner även av visst rågriv tillsammans med selleri. Men vaniljsocker och toner av äppelkompott, lime och fläder som ger en whiff av ciderkänsla fräschar upp på tungan och får whiskeyn att plana ut mycket behagligt. Gula plommon och våt gräsmatta finns med också.

Finish:
Avslutet är riktigt låååångt med ganska mycket muskot och kryddig svartpeppar. De jordiga tonerna visar sig mer nu och sötare element som apelsin och nektarin kommer fram.

Sammanfattning: Först var jag lite förvånad över smakintrycket. Jag kände inte alls något av en bourbon som borde vara världens bästa. Men när jag väl tog mod till mig och droppade i lite vatten så förvandlades den nästan som i ett trollslag! Komplexiteten kommer i många lager och de fruktiga tonerna blir mer dominanta. Allt blir ett väldigt snyggt paket när det slås in i härliga väl avvägda ekfatssmaker! När jag träffar med rätt mängd vattendroppar i glaset känner jag hur whiskeyns smaker är mycket välbalanserade. Det är nu jag börjar förstå vad det handlar om.

Jag är van vid att kunna dricka alla möjliga single malts vid fatstyrka på upp till 55 % utan att känna att jag egentligen behöver droppa i vatten. Det brukar mest bli lättare att känna de olika lagren i whiskyn. Men A.H Hirsch är verkligen annorlunda. Även vid 45,8 % så tycker jag att den verkligen behöver vatten (ganska många droppar faktiskt) för att öppna sig. Och när den gör det så har den väldigt mycket att bjuda på!
Om man kan spä ut en whisky på 45,8 % och den bara växer, då är det lite av ett fyrverkeri i munnen! Jag får svårt att inte hälla upp en till. Och en till… Och en till…

Jag är för upptagen med att försöka hålla mig från att hälla upp det sista jag har kvar för att komma på ett avslutningsrimm på det här inlägget.

Tack till Chuck Cowdery vars blog jag har hämtat mycket information från.

Tusse

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram