Det finns numera en hel del whisky från alla delar av världen. Inte minst Australien som har flertalet destillerier med whisky på marknaden. Jag har själv bara provat utgåvor från Lark och Sullivans Cove. Den sistnämnda är en av mina favoriter som jag tycker om skarpt. Både min vän Martin ”Tusse” Andreasson, som gästbloggar här på bloggen en hel del, och min syster Cecilia har besökt Australien vid två separata tillfället under början av detta år. De har då tagit tillfället i akt att köpa olika utgåvor från olika Australiensiska destillerier för att vi ska kunna ha en provning med bara whisky från detta land. En provning som jag ser fram emot väldigt mycket. Så mycket att jag ikväll tjuvstartar med att prova ett sample från Bakery Hill.

Bakery Hill startades av David Baker som tidigare varit livsmedelsforskare. Han tröttnade på att höra olika experter som påstod att Skottland var den mest idealiska platsen att producera whisky. David tog det som personlig utmaning att kunna skapa en minst lika bra whisky från hans hemstad Melbourne. Så 1999 startar han projektet Bakery Hill Distillery. Det är ett mycket småskaligt destilleri som han driver själv från korn till buteljering på flaska. Allt är mycket vetenskapligt uträknat efter just den smakprofil han själv vill ha. Som till exempel valet av korn, jäst och designen på kopparpannan.

Råspriten lagras mestadels på amerikanska ekfat som kommer från Jack Daniels men även franska ekfat används. Dessa görs om till små 100-litersfat. Enligt David ska detta vara den perfekta storleken för lagring i Viktoria och lagringstiden bör ligga runt 8 år för att få ut en så bra whisky som möjligt. I det australiensiska klimatet går lagringsprocessen ganska fort. I början av destilleriets produktionshistoria användes rökt malt, ca 25 ppm, från Skottland men man har senare gått över till malt från Nya Zeeland och sedan Australien. Den orökta malten kommer från ett lokalt mälteri i Melbourne.  

Whisky jag har i glaset idag är en single barrel- utgåva utan åldersangivelse som inte har kylfiltrerats eller utsatts för några färgämnen. Spriten är lagrad på ex-bourbonfat #1605 och har en alkoholhalt på 60,5 %.

Doft:
Stickig brandrök med sköna maltiga och oljiga toner. Doften rundas av lite av vaniljträ och lakritstuggummi samtidigt som man känner en tydlig bilverkstadslukt med skog. Mossa, granar, motorolja och brända kanderade björnbär. Vatten framhäver malten och brandröken förvandlas till en sockrig godisrök.  


Smak:
Maltigt aggressiv sockerrök med torr torv inleder och övergår i toner av citrus, lakritsrot, läder, ljust trä och enrisrökt korv. Vid ett tillfälle tyckte jag mig känna en förnimmelse av inlagd persika flyga förbi.   


Finish:
Starkt och eldigt men ändå mjukt och elegant avslut med tydlig eftersmak av cigarr, vanilj och lakritsstång med citronfyllning.  


Sammanfattning:
Jag tycker att detta var en riktigt skön whisky. Den var kaxig och hade mycket att visa upp samtidigt som det kändes att whiskyn kunde visa en elegant sida. Det fanns klart och tydligt många lager och man kunde experimentera ganska friskt med vattendropparna. Rökighetens komplexitet visade upp flera sidor under resans gång. Till en början var det en stickig brandrök som senare mynnade ut i sockersöt godisrök. Det kändes att whisky var lite yngre till åren och jag kan bara tänka mig hur den känns efter ytterligare ett par års lagring på fat. Ska bli mycket intressant att se vad Australien-provningen har att erbjuda nu till sommaren!

Trevlig Helg!

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram