Här i väntans tider på buteljerna Glen Keith och Longmorn så kramade jag ur det sista ur min Benromach 10 yo. Jag tänker nu fördjupa mig i historian bakom dessa droppar och se vart det leder mig.

Järnvägen hade precis kommit till byn Forres, några kilometer utanför Elgin, och whiskyboomen rasade som värst när destilleriet Benromach byggdes. Det var 1898 som Duncan MacCullum grundade destilleriet tillsammans med FW Brickham.

Namnet togs från kullarna intill destilleriet, Romach Hills, där de också hade sina vattenkällor. Whiskyindustrin hamnade dock i en kris innan destilleriet hann sätta igång. Det var den så kallade ”Pattisonkraschen” som satte balansen ur spel för hela branschen. Det tog sedan drygt 10 år innan det hände något vid destilleriet.

Hösten 1909 kom äntligen destilleriet igång och började producera whisky men då under namnet Forres Distillery. De hann dock inte producera länge innan första världskrigen bröt ut och destilleringen upphörde. Ägarbytena genom åren därefter var många, från amerikanska till kanadensiska till skotska ägare. Destilleriet låg i malpåse i långa perioder och i början av 50-talet hamnade destilleriet i händerna på en föregångare till Diageo. Då började det äntligen hända lite saker med destilleriet. På 60-talet övergav Benromach direkteldning av pannorna och den egna golvmältningen försvann. Mälteriet blev lagerhus och utrustningen byttes ut till mer moderna grejer. Man skulle kunna säga att hela destilleriet byttes ut, moderniserades och effektiviserades. Tyvärr räckte inte detta till.

I mars 1983, året då whiskyindustrin i Skottland förlorade många destillerier, stängdes återigen Benromach. Marknaden hade tappat och de som inte klarade effektiviseringen och den volymproduktion som krävdes stängdes och revs eller las i malpåse. Det var ett tjugotal destillerier som försvann det året. Vissa revs och blev parkeringsplats eller köpcentrum men Benromach var kvar och det var bara en mans förtjänst.

George Urquhart, som ärvt familjeföretaget Gordon & MacPhail, drömde om att äga sitt eget destilleri. Hans dröm gick 1993 i uppfyllelse då G&M erbjöds köpa destilleriet. Man satte igång med en omfattande renovering och återigen moderniserades och effektiviserades destilleriet. Nya lagerhus byggdes och ett besökscentrum sattes upp. Driften kunde efter flera års planering, byggande, problemlösande och förberedelser äntligen sättas igång igen hösten 1998.      
Den officiella återinvigningen hölls av Prins Charles den 15 oktober 1998 som också signerade det första fyllda fatet som nu kan beskådas i lagerhus nummer 1.

Destilleriet ligger i Speyside men whiskyn skiljer sig en aning från ”vanlig” speysidewhisky då malten röks ganska hårt, 10-12 ppm. Ja, i jämförelse med andra destillerier i regionen då. Det är ingen Islay-rök vi pratar om direkt.  

Whiskyn jag har i glaset idag är en 10 år gammal whisky destillerad på Benromach Distillery. Det är en blandning av 80 % bourbonfat och 20 % sherryfat som fått gifta sig sista året på ett First Fill European oak Oloroso Sherry casks. Den har en alkoholhalt på 43 %.  

Doft:
Här finns mycket malt och frukt. Maltig ananas, hö och smörkola blandas med citrus, sötlakrits, aprikos, honung och fudge. Lätta rökhintar med sherrytoner följer upp tillsammans med körsbärslikörsfyllda chokladpraliner och saltade jordnötter.


Smak:
Tycker det finns mycket olja tillsammans med maltig och lätt torv. Kolarök drar över som ett moln och blandas med hintar av ananas, citrus och sälta. Lite mer kryddiga toner som kardemumma, kanel, anis och nejlika finns i bakgrunden medans mer söta kanderade honungsnötter med ytterligare maltighet dyker upp.


Finish:
Kakaobeska med söta sherrydrag, nötter och maltvanilj.


Sammanfattning:
En välbalanserad och smakrik 10-åring som jag tycker är riktigt prisvärd. Whiskyn bjuder på riktigt mycket och härlig maltighet samt en bra komplexitet. Den ger en mycket behaglig upplevelse men om man ska vara lite kritisk så tycker jag whiskyn tappar en aning i eftersmaken. Den var lite väl kort men både smak och doft väger upp det hela. Vill man nu inte satsa och köpa en helflaska på en gång så kan man ju göra som jag och köpa 35cl-flaskan för att testa. Faktum är att det, oklart nog, är billigare att köpa två små flaskor än en stor.

Trevlig Helg!

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram