En av de första whiskyupplevelserna som jag kommer ihåg och som satt sig som ett avgörande minne i min historia var en Glen Scotia 1992. Det jag kommer ihåg var att jag tyckte whiskyn smakade helt annorlunda mot vad jag druckit innan och att den var fantastiskt bra. I många år efter att flaskan jag hade tagit slut försökte jag hitta den igen men utan lycka. Jag gav upp och gick vidare men en dag satt jag på Bishop´s Arms och funderade på vilken av de hundratals sorterna av whisky jag skulle testa den dagen. Mina ögon svepte över hyllorna av whisky, bartendern frågade om jag vill se whiskymenyn men jag svarade att det inte behövs. I samma sekund ser jag, i ”G”-sektionen, en exakt likadan flaska som jag letat efter, en flaska som det dessutom står 15yo och 1992 på. Kan det verkligen vara den jag letat efter? Jag frågar bartendern om han kan hämta flaskan och till min lycka så är det den, oöppnad också. Jag fick äran att rycka folien efter att ha berättat var flaskan betyder för mig, det var som att resa tillbaka i tiden. Men den stora frågan var nu om den verkligen är så bra som jag upplevde för så många år sedan och mina funderingar fick äntligen svaret!

I glaset finns en whisky destillerad 1992 på destilleriet Glen Scotia i Campbeltown. Spriten har lagrats på bourbon barrels för att sedan få en finishlagring på romfat. 15 år senare, 2007, buteljerades whiskyn av Murray McDavid i 1400 flaskor med en alkoholhalt på 46 %.

Doft:
Inledningsvis dyker det upp toner av hö, smörblommor och en tydligt skön maltsötma. Vidare in känner jag vaniljblommor och sammetslen smörkola som går över i fransk nougat och marshmallows. Det kryper fram syrliga och friska toner av frukt som mandarin och plommon. I bakgrunden finns det toner av mörk rom, lätta ektoner med svaga förnimmelser av arrak.


Smak:
En väldigt tydlig smak av nybakad sockerkaka med valnötter tar över men snart kryper det fram toner av vaniljblommor och vaniljkola. Det dyker upp kryddiga toner av nejlika, kardemumma samt en skön sötma som känns som toner av punsch. I bakgrunden hittar jag hintar av apelsinskal, farinsocker och torr halm.  


Finish:
Avslutningsvis dyker det upp en ton av arraksboll med hasselnötter, ektoner, kakao och vanilj som mynnar ut i hallonsorbet.


Sammanfattning:
Även om detta inte är en kioskvältarwhisky så är det en riktigt bra whisky. Den har en skön komplexitet där det dyker upp nya dofter och smaker längs vägen. Det gäller dock att investera lite tid, luft och värme för att locka fram de olika lagren. Det är en ganska lätt och somrig whisky med friska och söta toner men med en skön kryddig twist. Alkoholhalten ligger på 46 % vilket jag kan tycka är aningen lågt, jag tror att whiskyn hade blivit ännu ett snäpp bättre med en högre alkoholhalt. Jag är väldigt glad över att jag återigen fick tillfället att smaka den här whiskyn och verkligen fördjupa mig på riktigt. Det är som sagt inte kioskvältare men jag förstår fortfarande varför jag blev förälskad för den här whiskyn är riktigt bra. Om du får chansen och har tiden så tycker jag definitivt du ska prova den själv.

Trevlig Helg!

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram