Året 2015 har varit ett mycket händelserikt år i mitt liv på många sätt, inte allt bra dock. Även om mitt liv förändrats ganska radikalt under året så kommer jag idag inte att blicka så där jättemycket bakåt utan koncentrera mig på vad som under eftermiddagen komma skall.

En viktig händelse för 2015 var att jag i slutet av januari blev kontaktad av Patrik Axelsson på The Scotch Malt Whisky Society (SMWS), han ville rekrytera mig till hans stab av personal för att representera SMWS på mässor och olika events. Under året har det inneburit mycket jobb med olika mässor i hela landet men framförallt otroligt mycket roliga whiskyminnen. Under året som kommer förväntas ytterligare jobb under mässor, provningar och även en Skottlandsresa där jag och de andra ambassadörerna för SMWS ska gå en ambassadörsutbildning.  Jag vill passa på att tacka Patrik och Mats för året som gått och vi ser definitivt fram emot vad 2016 har att bjuda på. 

Jag tror personligen att 2016 kommer bli ett grymt whiskyår för många inkluderat mig själv. Därför kommer jag idag slå på stort med årets första dram. I glaset finns whisky från Glenfarclas destillerad 1954. Spriten har legat 59 år på fat #1253 och buteljerades 27 juni 2013 på 424 flaskor med alkoholhalt på 46,3 %.

Doft: Inledningsvis känner jag toner av syrliga apelsinkarameller som blandas sherryfudge. Marshmallows doppade i ljus choklad går över i vaniljtoner, lavendel, kryddig nejlika och lätt mintiga toner, nästa lite after eight-känsla. Det finns en riktigt djup gräddighet som rundar av hela upplevelsen tillsammans med rostade ektoner som lutar åt kaffehållet. I bakgrunden kryper hela tiden maltsötman fram mer och mer. 

Smak: En otroligt mjuk och len munkänsla med articifiella vaniljtoner går, mycket abrupt, över i en ekexplosion som tar över allt. På bara en sekund fylls munnen med toner av bittermandel som blandas med kaffe, bränt trä och svartpeppar. När explosionen lagt sig en aning så lyckas lätta toner av apelsinchoklad maltsötma och dadlar tränga sig fram. 

Finish: Här ligger ekexplosionen och mullrar fortfarande, toner av bränt trä och chokladkaffe blandas med citrus, vanilj, lavendel och utspädd maltsötma.  

Sammanfattning: Jo, jag tackar, verkligen en rejäl start på 2016. Vanligtvis tycker jag att över-ekad whisky är superbra. Den här har legat 59 år på fat och lägger sig härmed överst på listan ”Äldsta whisky jag testat”. Här har vi en whisky som verkligen har en tydlig över-ekighet och släpper fram väldigt mycket smaker därefter. Bortsett från tonen av bittermandel och en artificiell känsla så finns det sjuk potential i smakerna men den där bittermandeln förstör för mig och jag tappar förtroendet för innehållet. Lätt besviken droppar jag i en droppe vatten sätter lock på glaset och beger mig ut på hundpromenad för att sedan ge den ett nytt försök ca 45 min senare. Bittermandeln är då som bortblåst, den articifiella känslan är spårlöst försvunnen och de hårt rostade ektonerna samverkar fint med otroliga toner av kryddor, choklad och maltighet. Allt som behövdes var lite tid i glaset och en droppe vatten. Doften var hela tiden en ekharmoni vilket är helt mig stil. Kontentan av detta tycker jag är att du måste ge glaset den tid det behöver, tålamod är en dygd! Ska jag vara ärlig så var det inte långt ifrån att jag vaskade vilket jag är otroligt glad över att jag inte gjorde. Helt grym whisky!

God fortsättning! 

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram