”Made in America” by Tusse, del 28.

 

Som ofta när det handlar om whiskey från USA så är det mer än lätt att bli förvirrad och gå vilse när jag letar efter fakta. Så även denna och förra gången då jag provade Michter’s no. 1. Efter mycket idogt sökande visade det sig att den whiskeyn inte alls var tillverkad på destilleriet Michter’s, utan kommer från något annat ställe och är en nyutgåva som lanseras under samma namn.

När jag nu provar Hirsch så trasslade jag in mig ännu mer i detta klibbiga virrvarr av fakta.

En man vid namn Adolph Hirsch lyckades nämligen köpa loss några av de sista faten från just Michter’s Distillery. Dessa lagrades och buteljerades sedan som A H Hirsch Bourbon i en 16-årig och en 20-årig version. Båda dessa utgåvor är slut sedan länge och har ungefär samma status i bourbonvärlden som Port Ellen har hos maltwhiskyentusiaster. En flaska går sällan för under $1000 på auktion och bloggaren Chuck Cowdery har en bok om den som heter ”The best bourbon you’ll never taste”.

Det är ungefär här i mitt faktaletande som jag börjar ana oråd. Det kan väl knappast vara så att jag sitter på ett sample av denna legendariska whiskey?

Mycket riktigt så visar det sig att Hirsch Special Reserv American Whiskey inte är denna legendariska bourbon. Det är bara den som har fått bära namnet ”A H Hirsch”, alla andra utgåvor från buteljeraren heter bara ”Hirsch…”.
Så vad lyckades jag då få fram om whiskeyn jag har i glaset?

Det första är att den inte får kallas bourbon för att den faktiskt är lagrad på begagnade ekfat och att den kommer från delstaten Illinois. Sedan hittar jag inget mer men efter lite vaskande så dyker det upp rykten om att en trolig kandidat till whiskeyn är gamla Hiram Walker Distillery i Peoria. Destilleriet slutade producera bourbon 1972 och sägs vara det sista som gjorde whiskey i delstaten innan microdestillerierna började poppa upp igen.

Hirsch Special Reserve American Whiskey
Illinois, USA
Ålder: 20 år
Alkoholhalt: 48 %


Doft: Mmmm, tunga honungsslöjor förför mig och drar med mig i en väv av nygräddade kanelbullar och åldrat trä. Ekollon och kastanjer ger mig jordnära skog, fast det är torr skog jämfört med den vanligtvis mer ”våta” känslan jag får av samma attribut. Fikonmarmelad och äppelmos på röda äpplen smetas ihop tillsammans med vaniljsocker och mogen banan.

Smak:
Rinnande honung och ljus choklad för tankarna till Toblerone. Inte minst för att mandel också gör sig påmind! Ekträet kommer fram tydligt ganska snabbt men tar inte överhanden. Några gnuttor av svartpeppar och muskot ligger i startgroparna men kommer aldrig riktigt fram och hälsar.

Finish:
För ovanlighetens skull så väntar syrligheten lite med att visa sig. Kiwi, mogna krusbär och röda äpplen ger ett fint och värdigt avslut innan en svag mix av vitpeppar och citronpeppar ebbar ut.

Sammanfattning:
Det är kul att prova amerikansk whiskey som har fått åldras längre än vad som annars är brukligt! Det märks ganska snabbt vad lagringstiden gör för sammansättning och balansen i whiskeyn. Jag tycker knappt att det känns på doften att den är 48 % och först efter några sekunder i munnen tycker jag att det börjar hetta till. Jag gillar den riktigt mycket och önskar att fler destillerier och producenter väljer att släppa äldre utgåvor av sina gyllne tillgångar.

Hej vilken omgång smaklökarna får,
när man dricker Hirsch whiskey som är 20 år!

Tusse  

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram