I början av december förra året utforskade jag en portlagrad Sullivans Cove. Den stod sig inte mot den bourbonlagrade från samma destilleri som fortfarande är min favorit från Tasmanien, Australien. Jag kom för första gången i kontakt med whisky från Australien genom en artikel i Allt om Whisky någon gång 2007/2008. Jag tyckte det lät intressant så jag köpte en flaska på Systembolaget där den fanns i mycket begränsad utgåva på det tillfälliga sortimentet. Efter det har det inte varit helt lätt att få tag på whisky från Australien tills nu då det, till min glädje, finns på beställningssortimentet. Idag gör jag en djupdykning i glaset med ännu en whisky från Tasmanien, nämligen Lark.

Destilleriet Lark grundades 1992 i syfte att producera whisky av finaste slag. De producerar även andra spritsorter som t ex. gin och vodka. Det är det första licenserade destilleriet på Tasmanien på 150 år.  Just Tasmanien är idealiskt för whiskytillverkning tyckte Bill Lark, grundaren av destilleriet. Här finns allt som behövs för att producera bra whisky, stora kornfält, ett överflöd av rent vatten, torvmossar och ett mycket fördelaktigt klimat.

Idag sitter jag med en single cask buteljering från Cask LD 138. Den är buteljerad mars 2010 men tyvärr står det inte när den är destillerad. Whiskyn ska vara mellan tre och fem år enligt deras hemsida och lagras på mindre ekfat, upp till 100 liter, för att snabba på lagringsprocessen. Där står även att ungefär 50 % av malten är rökt och resten orökt, vilket låter lovande. Den har en alkoholhalt på 58 %.

Doft:
Det första jag känner en hint av en parfymig karamell med jordiga toner. Sen kommer dofter av vaniljsås, enbuske, banan, ananas och även lite sot i bakgrunden.


Smak:
Här känner jag het kola med vitt vin till en början. Vidare in känner jag tallbarr, vanilj, mossa, ljung och en allmän skogsfeeling.


Finish:
Eftersmaken är eldig och frisk med smak av söt kåda och färskt trä.


Sammanfattning:
Med lite vatten i glaset framhävs en hel del smaker men den tappar bettet och styrkan, alkoholhalten blir ju lägre. Jag tycker personligen om lite styrka i whiskyn så vatten blev inte bra för mig i alla fall. Dock är detta en bra whisky, inte överdrivet komplex men det finns ändå flera dimensioner på den. Känns att den är relativt ung för att den spretar ut på vissa ställen och har en viss obalans men det behöver nödvändigtvis inte vara på ett dåligt sätt. Den skulle behöva ett par års lagring till känns det som. Jag tycker denna whisky skulle passa mycket bra på sommaren till en skål vaniljglass och nyplockade blåbär.

Jag tog även tillfället i akt att jämföra med Sullivans Cove Port Cask, en mindre tasmansk provning helt enkelt. När man väl har dom bredvid varandra så är det verkligen svårt. Trodde att Sullivans Cove skulle vinna klart men det gör den inte. Lark har en doft som är mycket bättre och lite mer komplex men den tappar i smaken där Sullivans Cove drar ifrån. Så här beskrev jag Sullivans Cove Port Cask sist:

Smak: I början känns det som en tjock och söt mörk honung sen kliver en rejäl alkoholrivig intensitet in och fullständigt exploderar. När det lugnat ner sig en aning kommer smaker av dadlar, fikon, katrinplommon och bränt gummi. Även en utmärkande smak av murket blött eukalyptusträ med lakritsminttoner (visst låter det gott?!)

Så tycker fortfarande Sullivans Cove är bättre totalt sätt men Lark kommer inte långt efter. Har du inte testat whisky från Australien så är det att rekommendera. Det enda hindret skulle väl kunna vara priset som ligger ganska högt.

Trevlig helg!

 
 
Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram