Sullivans Cove, även känd som ”The Tasmanian Distillery”, har haft en kort men händelserik historia. Destilleriet grundades 1994 i Sullivans Cove, platsen där den första brittiska kolonin slog sig ner i Hobart. Platsen blev också namnet på whiskyn som började produceras 1995 och 163 fat fylldes med sprit på bara några år. Sent under året 1999 köptes destilleriet av två affärsmän från Canberra som producerade 629 fat med högkvalitativ sprit. I november 2003, efter ett tvåårigt produktionsstopp, köptes alla fat och all utrustning av en tredje part som flyttade allt till Cambridge, en bit öster om Sullivans Cove. ”The Tasmanian Distillery” omregistrerades och produktionen återupptogs. Nu produceras ungefär 120 fat per år.

Destillerichefen, Patrick Maguire, är fjärde generationens tasmanier. Hans förfäder kom till kolonin som fångar.
Sullivans Cove använder egenodlat korn från Tasmanien och vattnet kommer från Mt Wellington-regionen. De använder två typer av fat, Amerikanska ex-bourbonfat samt franska ex-port ekfat.

Whiskyn jag dricker idag är en Singel Cask (Fat HH0554, Flaska 358 av 411) och har en alkoholhalt på 60 %. Den innehåller inga färgämnen och har inte blivit kylfiltrerad.

Doft:
En söt och lätt doft trots alkoholhalten men sticker man ner näsan för långt så smäller det till. Jag känner en kryddig och ekig kompott av torkade frukter. Gummi-, honungs- och jordtoner ligger i bakgrunden.


Smak:
I början känns det som en tjock och söt mörk honung sen kliver en rejäl alkoholrivig intensitet in och fullständigt exploderar. När det lugnat ner sig en aning kommer smaker av dadlar, fikon, katrinplommon och bränt gummi. Även en utmärkande smak av murket blött eukalyptusträ med lakritsminttoner (visst låter det gott?!)


Finish:
Den något kryddiga finishen avslutas med toner av gummi, lakrits och torrt trä som inte ligger kvar en evighet men länge nog.


Sammanfattning:
Detta är en spännande whisky, tycker jag. Inte jättekomplex men den har en smak som tilltalar mig. Sullivans Cove Bourbon Maturation är dock snäppet bättre, enligt mitt tycke. Personligen tycker jag att den smakar bättre utan vatten men jag vet att många andra som skulle tycka bättre om den med lite vatten i.

Den enda whiskyn jag smakat från Australien har tagit mig med storm från första gången jag smakade den för tre år sedan. Den har sedan dess en stark position i min topp-10-lista. Igår beställde jag en Lark Cask Strength, också från Australien, och nu väntar jag med spänning på att få smaka den. Håll till godo!

Trevlig Helg!

 
 
Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram