Ledaig Distillery var från början ett bryggeri som grundades 1798 av affärsmannen John Sinclair. Det ligger i hamnbyn Tobermory på ön Ilse of Mull, en liten båttur utanför Oban. År 1823 var bryggeriet ombyggt och klart för destillering.
Destilleriet har en lång historia med flera olika ägare och genomgått långa perioder av inaktivitet.  1878 efter 41 års tystnad köptes destilleriet av John Hopkins & Company. 1916 förvärvades företaget av Distillers Company Limited och 1930 försattes destilleriet återigen i malpåse. Ledaig Distillery Limited köpte destilleriet 1972 men gick tre år senare i konkurs. Verksamheten togs då över av Kirkleavington Property Co i Cleckheaton 1978 som då ombildade företaget och destilleriet bytte namn till Tobermory Distillery. Produktionen återupptogs ett kort tag men 1985 försattes det återigen i malpåse bara för att 1989 än en gång återuppta produktionen. 1993 köptes Tobermory upp av Burn Stewart Distillers Ltd, som även äger destilleri som Deanston och Bunnahabain. Burn Stewart är ägare till destilleriet än idag.
Namnet Ledaig är gaeliska och betyder ”säker plats”. Döpt efter området där destilleriet ligger, skyddat i Tobermory Bay.

Tobermory kommer från gaeliskans ”Tobar Mhoire” och betyder ”Marys brunn” och kommer från brunnen och kapellet St Mary. Destilleriet tar sitt vatten från Misnish Loch och St Marys Well och kornet köps numera in från centrala mälterier.

Destilleriet gör två olika typer av whisky. En lättare whisky gjord på helt orökt korn som har samma namn som destilleriet idag, Tobermory. Samt en tyngre whisky gjord på kraftigt rökt korn döpt efter destilleriets ursprungliga namn, Ledaig.

Whiskyn jag dricker idag är en single cask buteljering från oberoende buteljeraren Liquid Sun. Den har lagrats 9 år på ett bourbon hogshead och har en alkoholhalt på 50 %.

Doft:
Inledande känner jag rökta och saltade smörpopcorn med lax sedan kommer lätt oljiga ljusa frukter. Alkoholhalten gör sig lite påmind genom ett litet stick, men på ett bra sätt.


Smak:
Whiskyn känns mjuk i munnen med smaker av rapsolja, lätt torvighet och övermogna frukter som äpple och päron. En hint av mintigt bränt socker ligger i bakgrunden. Röken finns också där i bakgrunden men inte alls så mycket som jag vill att den ska vara.


Finish:
Ett relativt kryddigt och långt avslut med toner av chili-mintchoklad med päron- & äpplebitar.


Sammanfattning:
Jag har nu haft två provningar med denna whisky och båda gångerna har den fått ganska låga betyg både av mig och andra deltagare. Den har inte alls imponerat på mig och jag har tyckt att den har varit i princip dålig. Men med tanke på att den ”tävlat” med pjäser som Octomore 04.1, Kilchoman 5 Y och Highland Park 26 så kände jag att den blivit orättvist bedömd på något sätt. Första gången jag smakade Ledaig 10 Years tyckte jag att den var en väldigt bra whisky. Så idag bestämde jag mig för att testa den ensam och se vilken skillnad det skulle bli. Det jag egentligen kommit fram till är att den ändå fortfarande är en riktigt god whisky. Den håller dock inte upp till den nivån som jag har lagt Ledaig 10 Years på. Det kan hända att just denna buteljering inte föll i min smak eller så har jag helt enkelt bara ändrat uppfattning om just denna whisky. Jag får uppenbarligen ta och köpa mig en flaska till av Ledaig och jämföra. Just detta uttryck av Ledaig kommer tyvärr att hamna ganska långt ner på topplistan.

Trevlig Helg!

 
 
Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram