Destilleriet Wolfburn grundades ursprungligen precis väst om staden Thurso, Caithness, 1821 av William Smith. Destilleriet höll en relativt stor produktion i jämförelse med andra destillerier på den tiden och fungerade framgångsrikt i flera årtionden. Verksamheten höll inom familjen under alla år. Det sägs att produktionen upphörde någon gång under 1850-talet av oklar anledning. Destilleriet dyker upp på officiella kartor först 1872 och då märkt som ruin. Varför destilleriet revs är okänt och på platsen finns bara destilleriets grundstenar kvar i marken. Inga kända foton finns heller av destilleriet.

Väldigt mycket senare, närmare bestämt 2011, bestämmer sig en grupp personer att återuppbygga destilleriet Wolfburn i Thurso. Dock inte på exakt samma plats utan ungefär 300 meter därifrån. Det nya Wolfburn tar vattnet från samma källa som det gamla destilleriet gjorde, The Wolf Burn. Detta var även en av anledningarna att beslutet att återuppbygga destilleriet gjordes men framförallt whiskyns uppgång och popularitet samt historian från det gamla Wolfburn.

Det nya Wolfburn Distillery är konstruerat med förstklassig utrustning och det används fat och råvaror av högsta kvalitet. Efterfrågan av bra single malt är stor i hela världen så här kan man inte snåla med utrustning eller något annat för den delen. Shane Fraser, tidigare jobbat på Glenfarclas, anställdes för att destilleriet skulle uppnå de mål de hade. Shane är känd som perfektionist som alltid vill göra den bästa möjliga whiskyn.

I måndags fick jag möjligheten av Mrs. Wolfmoon att delta i en Wolfburn-onlineprovning som inkluderade råsprit och fyra olika fatprover med olika ålder och fatlagringar. Nedan kommer en sammanställning på samtliga.

Först ut är olagrad råsprit från Wolfburn Distillery med en alkoholhalt på 63,5 %.

Doft: Maltig kropp, mjuka grästoner, päron, grappa, nagellack, mandelspån och vaniljglass

Smak: Otroligt maltig med tydliga toner av svartpeppar, aprikos och bränt socker

Finish: Mandelkubb, acteon och bittermandel

 

I andra glaset finns sprit som destillerades 2014. Den har legat 1,5 år på en First fill bourbon quarter cask och har en alkoholhalt på 62,2 %.

Doft: Våt gammal disktrasa, fotsvett, aprikos och apelsin. Svaga maltiga toner och lime

Smak: Plywood, tuschpenna, kattpiss och choklad.

Finish: Mandelspån blandat med vanilj och citronrengöringsmedel

 

I tredje glaset finns sprit som destillerades 2013. Den har legat 2,5 år på ett 200-liters bourbonfat och har en alkoholhalt på 61,6 %.

Doft: Tillbakadragen doft, färsk ananas, malighet, apelsin, grapefruktskal, aceton

Smak: Tallbarrste, nejlika, rosmarin, bränt socker och maltsötma

Finish: Svartpeppar, vanilj och kolad ek

 

I fjärde glaset finns sprit som destillerades 2013. Den har legat 2,75 år på en Second fill Sherry butt och har en alkoholhalt på 60,2 %.

Doft: Mycket estrar, choklad, lätt malt och sjögräsinlindad lakrits

Smak: Tydlig ton av svavel, nötter, här dyker sherryn upp svagt, nejlika och choklad

Finish: Chokladkola, valnötsolja

 

I femte glaset finns sprit som destillerades 2013. Den har legat 2,5 år på ett fat som tidigare huserat rökig whisky och har en alkoholhalt på 60,4 %.

Doft: Vit choklad med aska och näver, blåstång, anis, vanilj, plommon, mörkt blött trä

Smak: Lätt torv och chokladolja, vaniljstång, maltsötma, en hinna av gräddighet

Finish: Hasselnötter, vanilj, kolafudge och aska

 

Sammanfattning: Att tänka på när man gör en sådan här provning är givetvis att det är sprit som inte ens får kallas whisky, väldigt brutal, kantig, spretig och inte alls färdig sprit. Men man får bortse från det och blicka framåt, se potentialen i destillatet och vad det eventuellt kan åstadkomma i framtiden. Vad jag nu har doftat och smakat mig fram till är att det finns stor potential. Både ris och ros finns bland dessa fatprover men genomgående riktigt bra sprit för att inte tala om råspriten, själva grundstenen. Nummer två i uppställningen var den enda jag tyckte var direkt dålig. Där fick jag bara helt fel dofter och smaker som inte alls passade min gom. Men troligen kommer dessa finslipas på fatet och utvecklas till något bättre ändå. De sista två fatproverna, nummer fyra och fem, tycker jag helt klart bäst. Där såg jag tydligt att utvecklingen i fatet är påväg åt rätt håll. Rätt smak och dofter som skapar harmoni, djup och komplexitet. Det är alltid riktigt kul att testa nya saker från nya ställen och detta var väldigt intressant. Ska verkligen bli kul att följa utvecklingen av Wolfburn Distillery!

Trevlig Helg

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram