Efter grillade revbenspjäll och MASI Campofiorin så tar jag mig an en av mina personliga favoriter i Bowmore:s stora repertoar.
Efter 10 år på bourbonfat har denna whisky tappats på cask strength, 55,3%. Den är lite speciell då lite mer än hälften av malten kommer från Port Ellen-mälteriet som i jämförelse med Bowmores egna malt innehar en mycket högre fenolhalt. Det må vara detta som gör att den faller mig i smaken då Port Ellen ligger på min topplista.

Bowmore är det äldsta destilleriet på ön Islay. När jag var och hälsade på år 2007 förväxlades vi med ”De Belgiska Distributörerna” och fick en väldigt nervös guide. Dock uppdagades det att vi var helt vanliga svenskar efter en liten special- rundtur. Guiden fick så dåligt samvete över hennes nervositet och det givna missförståndet att vi var några hot-shot-whisky-distributörer från Belgien, haha, att vi senare fick ett glas av vad vi ville i baren. Kommer inte ihåg vad jag valde men gott var det

Doft: Det inleds med en väldigt lätt rökighet, en nötig ekdoft som sen går över i torkade aprikoser och söta russintoner. En väldigt lättsam och söt doft med tanke på alkoholhalten.

Smak: Port Ellen har satt sitt spår i den inledande söta röken. Aprikoserna ligger kvar även i smaken blandat med havssalt, kakao och olja. Dock bryter fatstyrkan upp i en mindre explosion som abrupt avslutas i en stark och torr, men söt ekighet.

Finish: Styrkan sitter kvar länge men utmanas senare av gräddkola, mint och rosenblad. Rökigheten finns knappt kvar alls men ligger ändå i bakgrunden.

Sammanfattning: Som sagt, en personlig favorit i en väldigt komplex och annorlunda tappning. Inte alls den rökighet man är van vid när det gäller Bowmore och den torkade frukten… mm… Ja, vad ska jag säga!? Kanonwhisky som förtjänar full poäng!

Trevlig Helg!

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram