Port Dundas var ett av Diageos graindestillerier i Glasgow, Skottland.  Från början var det två olika destillerier på platsen, som grundades runt 1810, men 1877 gick de båda samman och blev ett.

Destilleriet har haft en ganska olycklig historia med mycket bränder men har hela tiden återuppbyggts och rustats upp. På 1970-talet spenderades 7 miljoner pund på en modernisering. Efter några ägarbyten fick slutligen dryckesjätten Diageo ta över. Grainwhiskyn användes till många av Diageos blends så som Johnnie Walker, J&B, Bell´s, Black and White, Vat 69, Haigand White Horse.

Den 1 juli 2009 annonserade dock Diageo att destilleriet skulle bommas igen och all produktion skulle förflyttas till deras andra graindestillerier i Cameron Bridge och North British Distillery i Gorgie, Edinburgh.

Destilleriet hade inga egna utgåvor av sin whisky då den användes uteslutande till blending, men vissa oberoende buteljerare köpte fat som de buteljerat som single grain whisky.
En av dessa är Cadenhead som buteljerat den jag dricker idag. Faktum är att jag köpte denna för cirka 3 år sedan då jag var nyfiken på att smaka en grainwhisky. Det var dock ingen trevlig upplevelse då jag tyckte den smakade väldigt illa. Sen dess har den stått i skåpet och bara använts till saker som sådan fin whisky egentligen inte ska användas till. Idag bestämde jag mig för att ge den ett nytt försök.

Det är en väldigt begränsad utgåva på 276 flaskor. Whiskyn är lagrad i 10 år på bourbonfat och buteljerad på fatstyrka, 59,6%.

Utan Vatten
Doft:
Inledande spritighet och en aning parfymig som ganska snabbt går över i söt vanilj, trä, bittermandel, bitter citron och soja.

Smak:
Bittermandeln och vaniljen tar över mycket men i bakgrunden finns hintar av trä, marsipan och körsbär.

Finish:
Ett ganska kort men kryddigt avslut, men bittermandeln och vaniljen ligger kvar i munnen ett litet tag.

Med Vatten
Doft:
Vattnet framhäver citrondoften väldigt mycket. Bitterheten försvinner inte riktigt helt. Den känns sötare med mer vanilj och en nötig ekighet.

Smak:
Karamelliserad vanilj växer fram tillsammans med en sommarfrisk mintsmak. Lättare toner av bittermandeln och trä.

Finish:
Väldigt len och söt avslutning med en aning vanilj och krydda.

Sammanfattning:
Det känns verkligen att jag utvecklat mitt lukt- och smaksinne sen jag provade den sist. Den har absolut inte fått den uppmärksamhet i barskåpet som den verkligen förtjänar. Whiskyn är fortfarande inte alls i min smak men från att smaka väldigt illa till att bli klart njutbar så får den ändå ett bra betyg. Lite spritig, stickig och aningen bitter men med lite vatten kommer dess otroliga sötma fram. Port Dundas har verkligen växt i mina ögon och växer för varje sipp jag tar. Nu ska jag avnjuta de nya utgåvorna av mina whiskytidningar!

Trevlig Helg!

Dela på Sociala Medier
FacebooktwitterFacebooktwitter

Följ oss
FacebooktwitterinstagramFacebooktwitterinstagram